Uteslutningen, anklagelserna och försvaret

Jag kommer med tiden att kommentera uteslutningen av min person ur Sverigedemokraterna mer detaljerat. Just nu tror jag emellertid att det räcker med att visa upp SD:s anklagelse och mitt yttrande i fallet. Värt att påpeka är att partistyrelsen gick ut i media före man skickat informationen till undertecknad, brevet kom inte fram förän en vecka senare.

"Hej Jimmy!
Nedanstående brev skickades idag per post till dig. Jag vill härmed även delge dig beslutet via e-post.
Med vänliga hälsningar
Björn Söder
Partisekreterare
---------------------------------------------------
Malmö den 24 oktober 2005
Uteslutningsärende
Partistyrelsen beslöt vid partistyrelsemötet den 22 oktober 2005 att öppna uteslutningsärendet mot dig, med anledning av de artiklar som du skrivit på Internet, bl a artikeln "Tony Wiklander och mångkulturen".
Dina artiklar tillsammans med tidigare förseelser, som armviftning vid en födelsedagsfest i partikansliet visar på ett mönster och partistyrelsen ifrågasätter därför om du verkligen delar Sverigedemokraternas politiska värdegrund.
Enligt partistadgarna § 18 om uteslutning har partistyrelsen rätt att utesluta medlem som skadar partiets anseende eller överträder kraven i § 17 om medlemskap.
§ 18 stadgar att medlem skall ha beretts tillfälle att yttra sig. Du anmodas härmed att inkomma med ett yttrande.
Yttrande skall vara partiet tillhanda senast den 1 december 2005. Partistyrelsen kommer att fatta slutgiltigt beslut i frågan vid ett partistyrelsemöte den 17 december 2005.

Skicka yttrandet till:
SD
att: partisekreteraren
Box 200 85
104 60 Stockholm

På partistyrelsens uppdrag
Björn Söder
Partisekreterare"

-----------------------------------------------------------------------------

"Hej
Det känns både onödigt och tråkigt att skriva detta brev. Dels kommer den absoluta majoriteten av de som kommer att få läsa det inte nämnvärt att bry sig om sakinnehållet, och dels behandlar brevet ett beslut som i realiteten redan är taget. Men då jag varit med i SD i över 10 år tar jag mig tid att kommentera ärendet och anklagelserna mot mig.
Brevet som jag har fått angående min uteslutning (ungefär en vecka efter att partiledningen gått till i media i ärendet) är en märklig skapelse som egentligen inte innehåller några anklagelser gentemot min person.
Ordagrant står det i brevet:"Dina artiklar tillsammans med tidigare förseelser, som armviftning vid en födelsedagsfest i partikansliet visar på ett mönster och PS ifrågasätter därför om du verkligen delar SD:s politiska värdegrund"
Hur kan det vara min uppgift att motbevisa anklagelserna? Det är alltid i en rättstat den som anklagar som ska precisera och bevisa anklagelsen.
Man skriver att uteslutningsärendet öppnats "med anledning av de artiklar" som jag publicerat på min blogg. En av dem (det finns tydligen fler, men vilka det skulle vara specificeras inte) är Tony Wiklander Och Mångkulturen. Vad som skulle vara att anmärka på i denna artikel, samt de ospecificerade artiklarna, nämner inte brevet alls. Hur har man tänkt att jag skall kunna bemöta uteslutningsärendet då inga anklagelser mot den nämnda och de onämnda artiklarna framgår inte. Vart är anklagelserna? Vad anklagas jag för?

Partiets ståndpunkter
SD antog 2003 ett principprogram enhälligt på det extra årsmötet i Trollhättan. Programmet, vars kreativa process jag nog får räknas ha varit en del av, är väldigt tydligt i att SD är ett nationalistiskt parti som vill återskapa en svensk nation, en nation där ursprunget är en del av identifikationen. Detta är vad jag har hänvisat till och använt mig av som grund i ett flertal artiklar på min blogg. Jag kan inte förstå någon kritik mot dessa, då jag till punkt och pricka följt SD:s politiska styrdokument. De som anklagar mig måste formulera en anklagelse rimligtvis.
Vårt principprogram säger detta om partiet och åsikternas själva syfte och mål:
"Med tiden har ett värdeorienterat parti växt fram, där begrepp som familjen, hembygden och nationen blivit centrala. Sverigedemokraterna är ett demokratiskt, nationalistiskt parti."
Detta stycke, precis som nästkommande, lägger tydligt klart att SD är ett nationalistiskt parti som tar stark ställning för den svenska nationen.
"Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen. Av det följer att den nationalistiska principen - principen om en stat, en nation - är grundläggande för Sverigedemokraternas politik."
Senare i texten kommer en klarare definition av nationen som visar tydligt att härkomsten har en roll om inte läsaren upptäckt detta i texten redan.
"För att vi ska få en mer fullständig definition av nationen, måste sådant som språk, religion, lojaliteter och ursprung tillfogas. Man ska alltså också kunna känna igen varandra såsom tillhörande samma nation. Nationen utgörs av folket och dess särart."
Detta är de resonemang som mina artiklar kretsat kring och jag förstår inte på vilket sätt jag skulle ha avvikit från partiets värdegrund (och det har bevisligen inte heller de som har väckt uteslutningsärendet mot mig heller eftersom man inte presenterat anklagelsen). Det är dessa resonemang som jag känt bekantskap med i SD långt innan de hamnade i principprogrammet i denna utformning. Jag skulle till och med våga påstå att dessa resonemang låg till grund för mitt politiska tänkande redan innan jag kände till SD och redan innan SD ens fanns.
För att läsaren av principprogrammet verkligen inte skall dras med en felaktig tanke om att SD skall sträva efter en statsnation innerymmandes flera olika nationer, så kallad statsnationalism, så förklarar programmet detta på följande konkreta sätt.
"Statsnationen är nationalstatens motsats, och innebär att det ryms flera nationer inom en och samma stat. Sådana samhällen är ofta mångkulturella, men kan också betraktas som särkulturella där de olika grupperna lever åtskilda snarare än tillsammans."
Undertecknad var tidigt 2002 i en debatt mot Tommy Funebo på SD-K:s hemsida. Det som var tydligt i den debatten var frågan om utomeuropeiska adoptivbarns dubbla utanförskap och den väldigt stora överrepresentationen denna grupp hade på psykmottagningar och i självmordsförsök. Inte minst påtalades detta genom att hänvisa till adoptivbarnens egna organisationer. Det var också det som tydligt avgjorde den debatten, det egentligen enda argumentet för denna adoptionspolitik var att Funebo menade att Rudolf Kjellén inte hade varit emot den. En saklig debatt på ämnet ett par år senare hade förmodligen slutat på ungefär samma sätt. Det är därför inte omöjligt att vissa personer ansträngts sig att se till att det inte skall bli någon debatt och ingen sans eller balans i smutskastningskampanjen gentemot min person.
Dessa problem, ett dubbelt utanförskap med resultat i överrepresentation hos ungdomspsykologer och självmordsförsök, var då det som jag ansågs som viktigast i debatten och det tycker jag givetvis fortfarande. Detta dubbla utanförskap och adoptivbarnets utsatta situation är det som leder fram till detta sakpolitiska krav i SD:s familjepolitiska program:
"Det nuvarande statliga adoptionsstödet skall slopas vid utländska adoptioner och delar av detta bör istället användas till insatser i syfte att ge föräldralösa barn i utlandet en möjlighet att växa upp med en far och en mor i sitt eget land eller kulturella närområde."
Jag skulle tro, både när jag skrev den artikel som pekats ut och nu, att det är svårare för en representant i SD som själv har ett adoptivbarn och kära minnen kring detta att företräda en sådan här ganska snäv partiskrivning. Nu är det i och för sig inget krav att man måste stå bakom alla partiets krav i alla politiska frågor, men har man reservationer mot handlingsprogram så är det också bra om omgivningen känner till detta - speciellt i och med att man kan tänka sig att detta är en fråga som ledande SD:are på alla nivåer kommer att möta under valåret 2006.

Adoptioner
Själv är jag nog av uppfattningen att man varken måste förbjuda utomeuropeisk adoption eller att man behöver ta bort adoptionsstödet. Däremot tror jag att det för att en sådan här politik skall kunna fungera bra för samtliga inblandade så skall assimilering vara möjlig, vilket får sägas inte vara fallet i stora delar av Sverige idag (se min artikel "Assimilering i Sverige 2005"). Exakt hur det i Tony Wiklanders fall ser ut skall jag inte uttala mig om, de har nämligen inte varit intresserade att diskutera eller upplysa mig om detta. Nu är det emellertid varken Tony eller hans dotter som är centrala här, utan det märkliga att förespråka en politik som syftar till att strypa adoptionerna till Sverige samtidigt som man själv genomfört precis samma form av adoption. Jag kan omöjligt se logiken, och varken Tony, någon annan i partistyrelsen eller ens i partiet verkar kunna utveckla sig i ämnet. Vad vi verkar ha är en ledning som tydligen har svårt att ställa sig bakom en viktig del av familjeprogrammet, men också tydligen verkar ha svårt att förklara sin ståndpunkt eller verka för en ändring.

Vad är rasism?
Eftersom partisekreterare Björn Söder i ett pressmeddelande ("Ingen plats för rasister i Sverigedemokraterna", 28:e oktober) utpekar mig som rasist, måste detta beläggas av Söder och PS.
Rasism, som är det mest devalverade ordet i modern svensk historia används alltid av partitaktiska skäl i dagens samhälle. Har den nya partistyrelsen också sjunkigt så lågt nu? Rasism i sig är ett politiskt skällsord som fyller funktionen att komma ifrån sakfrågorna. Det är också en metod som syftar till att pestflagga de som tycker annorlunda. Denna politiska funktion fyller termen idag. Men låt oss titta på de mer sakliga definitioner som förekommer.
Den förment antirasistiska organisationen Sverige Mot Rasism (www.sverigemotrasism.nu) definierar rasism såsom uppfyllande av följande fem kriterier:
Att…
…människosläktet kan delas in i olika raser, folkgrupper;
…individens, gruppens eller samhällets ras- eller folkgrupptillhörighet utgör dess 'väsen';
…dessa väsen bestämmer och förklarar skillnader i egenskaper, förmågor, begåvningar, färdigheter o s v mellan olika raser, folkgrupper eller individer;
…utifrån dessa 'väsen' kan man identifiera 'över-' och 'underlägsna' folkgrupper, raser, och individer samt rangordna människosläktet från högre till lägre; och
…människor därefter kan behandlas med hänvisning till dessa 'väsen'.
Min erfarenhet är att den absoluta majoriteten av människor jag träffat i livet fullkomligt anammar de första tre punkterna, men väldigt få anammar de två sista. På vilket vis har jag uppfyllt de fem kriterierna?
Samma definition begagnade sig Sverigedemokraterna av i sin kampanj Stoppa Rasismen (www.stopparasismen.com) där man definierade rasism med stöd av Svenska Akademins Ordlista:
"rasism [-is´m] s. -en åskådning som hävdar att olika människoraser har olika värde o. bör ha olika ställning i samhället m.m.".
SD beskriver också rasistiska samhällen på kampanjsidan med följande definition:
"…en klart uttalad skillnad mellan människor och dess ställning inför lagen kännetecknar dessa samhällen. Denna skillnad är baserad på den ras medborgaren tillhör."
Professor Gunnar Broberg, idéhistoriker vid Lunds Universitet hävdar i sin bok "Det mångkulturella Sverige" att rasism är:
"…en värdeskillnad folken emellan på biologisk grund".
På vilket vis har jag tagit ställning för denna åskådning?
Rasism kan med dessa samlade definitioner ses som en kollektiv variant av filosofen Thomas Hobbes (1558 – 1679) teorem "den starkes rätt till erövring".

Rasism är chauvinism
Rasism är per definition en chauvinistisk och hierarkisk syn på folk och folkgrupper. Det går en skarp skiljelinje mellan den icke-chauvinistiska nationalismen och den chauvinistiska rasismen. Själv har jag hela tiden stått upp för den förra.
För den som anser att någon är rasist åligger det denne att definiera vad som gör denne till rasist. Vem som helst kan peka finger – detta är genomgående i dagens Sverige där de som har "rätt" åsikter sällan eller aldrig behöver precisera sig eller definiera sina anklagelser. Återigen: vad har jag gjort mig skyldig till?

Kreativ interndebatt?
Här haft SD haft en gyllene chans till en givande interndebatt i en fråga som bevisligen inte är självklar. Men inte nog med att man inte tog denna chans, man förde dessutom ut smutskastningen i media, och kallade undertecknad för en hel radda med skällsord. Man har alltså gjort samma sak som man ständigt beskyller meningsmotståndare för, smutskastning för att slippa sakfrågorna. Så har man mage att se ner på Expo sedan, trots att man gör precis samma sak. Dessutom är det nära på komiskt hur man över en natt skall ha blivit "rasist" i partiledningens ögon. Det finns folk i partiledningen som känt mig i över 10 år utan att ha upptäckt detta hos mig. Det verkar man upptäcka först efter jag ifrågasätter vice ordförande och bevisligen har många med mig i frågeställningen. Det är att misshandla det svenska språket och göra sig löjlig på demokratins bekostnad.

Politiska skämt på en fest
Att politiskt anklaga mig för försök imitera John Cleese (Faulty Towers på Engelska, Pang I Bygget på svenska) på en fest för mer än två år sedan känns oerhört krystat och långsökt. Inte bara för att händelsen i sig är en struntsak rent politiskt (det var ett skämt helt enkelt, även om någon uppfattat det som ett dåligt sådant) utan också för att trots att detta inträffade för två år sedan har ingen som sitter i dagens styrelse tagit kontakt med mig i ärendet.
Det är möjligt att några personer kommer att se de kommande raderna som ett försök att ge igen på en väldigt ful tackling. Så är dock inte fallet. Utan istället finns följande exempel med i brevet just för att sätta mitt eget uppträdande i relation till något annat. Jämför mitt ärende med följande:...(dessa meningar har tagits bort. De beskriver 6 handlingar utförda av 5 personer upp (3 som sitter i SDs styrelse idag, en som gjort det tidigare och en av de mest ledande SDU-arna), detta har tagits bort i denna version av brevet)... Ingen av dessa händelser, hur olämpliga de än är, har resulterat i kritik, debatt och verkligen inte i något uteslutningsärende. Det är dessa incidenter min händelse skall jämföras med. Eller nästan i alla fall, för alla fem av dessa handlingar måste ses som en mer politisk handling än mitt försök till skämt och ifrågasättande. Det finns flera exempel som man skulle kunna rada upp, men ni förstår säkert mönstret.

Outtalade anklagelser
Uteslutningsbrevet jag fått antyder också att det till uteslutningen skall vägas in andra, även dessa ospecificerade, handlingar och åsikter i mitt ärende. Det går givetvis inte att bemöta anklagelser som varken skrivs ut eller uttalas. Därmed så önskar jag att partistyrelsen endast behandlar de två anklagelsepunkterna som diskuterats.
Vad detta brev har visat är att anklagelserna mot mig i första fallet är direkt felaktiga, i andra fallet märkbart krystade. Om man inte tål ifrågasättanden och en levande debatt har man inte riktigt förstått pluralismens viktiga, för att inte säga centrala, roll i demokratin. Detta gäller även i små organisationers interndemokrati.
De som har antagit att mitt ifrågasättande är ett personangrepp på Tony Wiklander är de som inte har lyckats förstå textens innehåll eller så har jag varit för dålig på att förklara. Avsett hur det har varit i detta fall tycker jag att det är skrämmande och alarmerande om man från partistyrelsen ser intern kritik och frågeställande som något som måste mötas med uteslutningar.

Avslutningsvis vill jag skälla lite på de företrädare i partistyrelsen som flyttade ut detta ärende i medierna och där angrep mig. Från att ha skrivits på en blogg som endast når ett 40-tal personer per dag, lyfte PS detta till riksmedia med miljontals mottagare. Rimligtvis borde även de nya i partistyrelsen förstå att det är lämpligare att sköta sådana här ärenden internt än ute i media. Det kan ju vara en tanke till nästa uteslutningsärende, att ni lugnar er med att gå ut i media åtminstone tills den som fått ett uteslutningsärende emot sig får detta bekräftat av någon i partiet så att det inte missköts på samma sätt det ni gjort i mitt fall. Att man sedan har stoppat debattartiklar till SD-K som behandlat detta fall visar ju att man i den "redaktionen" har en syn på demokratin som man förhoppnings väldigt få medlemmar ställer sig bakom. Det har bara visat ännu mer tydligt hur bedrövligt partistyrelsen misskött detta.

Med detta får nog min tid i Sverigedemokraterna ses som över, jag får önska partistyrelsen lycka till i det framtida arbetet.

Non, je ne regrette rien!
Jimmy S. Windeskog"