Windeskogia blir Sällskapet Kafé Kastanjeträdet
Windeskogia var namnet på denna blogg, det är det inte längre. Namnet har ersatts med titeln Sällskapet Kafé Kastanjeträdet. Kafé Kastanjeträdet är tagit ur George Orwells roman 1984. Första gången namnet förekommer i boken är när huvudpersonen Winston beskriver sin partikamrat Syme.
"Det var någonting som var aningen fel med Syme. Det var något han saknade: återhållsamhet, kyla, något slag av räddande enfald. Man kunde inte påstå att han var icke-renlärig. Han trodde på Engsoss principer, han vördade Storebror, han jublade över segrar, han hatade kättare, inte bara uppriktigt utan med ett slags outtröttlig nit, med en dagsfärskhet i sina informationer som vanliga partimedlemmar inte kom i närheten av. Trots det häftade ständigt en svag aura av olämplighet vid honom. Han sa saker som hellre kunde vara osagda, han hade läst alltför många böcker, han gick på Kafé Kanstanjeträdet, som hemsöktes av målare och musiker. Det fanns ingen lag, inte ens någon oskriven lag som förbjöd någon att gå på Kafé Kastanjeträdet, men det var ändå på något vis ett illaberyktat ställe."
Längre fram i boken presenteras en sång som Winston hade hört på Kafé Kastanjeträdet samtidigt som han såg den politiska trion bestående av partiföreträdarna Jones, Aaronson och Rutherford där. Denna trio hade varit ledande i Partiet under revolutionen, men sedan hamnat i onåd med Storebror. När de nu satt på Kafé Kastanjeträdet hade de erkännt att de ljugit, motarbetat och förstört för Partiet. Winston visste emellertid att detta inte var sant, bekännelserna var falska.
"Under den stora kastanjen, hej,
svek jag dig och du svek mig:
ljuger man här så ljuger man ej
under den stora kastanjen, nej"
Alla vi som sitter på Kafé Kastanjeträdet tillhör dess Sällskap.
"Det var någonting som var aningen fel med Syme. Det var något han saknade: återhållsamhet, kyla, något slag av räddande enfald. Man kunde inte påstå att han var icke-renlärig. Han trodde på Engsoss principer, han vördade Storebror, han jublade över segrar, han hatade kättare, inte bara uppriktigt utan med ett slags outtröttlig nit, med en dagsfärskhet i sina informationer som vanliga partimedlemmar inte kom i närheten av. Trots det häftade ständigt en svag aura av olämplighet vid honom. Han sa saker som hellre kunde vara osagda, han hade läst alltför många böcker, han gick på Kafé Kanstanjeträdet, som hemsöktes av målare och musiker. Det fanns ingen lag, inte ens någon oskriven lag som förbjöd någon att gå på Kafé Kastanjeträdet, men det var ändå på något vis ett illaberyktat ställe."
Längre fram i boken presenteras en sång som Winston hade hört på Kafé Kastanjeträdet samtidigt som han såg den politiska trion bestående av partiföreträdarna Jones, Aaronson och Rutherford där. Denna trio hade varit ledande i Partiet under revolutionen, men sedan hamnat i onåd med Storebror. När de nu satt på Kafé Kastanjeträdet hade de erkännt att de ljugit, motarbetat och förstört för Partiet. Winston visste emellertid att detta inte var sant, bekännelserna var falska.
"Under den stora kastanjen, hej,
svek jag dig och du svek mig:
ljuger man här så ljuger man ej
under den stora kastanjen, nej"
Alla vi som sitter på Kafé Kastanjeträdet tillhör dess Sällskap.
5 Comments:
Har du fått tillstånd att kopiera stycken ur boken?
Det är lagligt att citera om man anger källa. Jag antar att du inte känner till så mycket angående regelverket kring upphovsrätt.
Roligt att se att Funebo inte har bättre saker för sig än att försöka jaga nationalister. Roligt är också att han tydligen inte ens kan lagen trots att han kallar sig jurist!
Hehehe!
This comment has been removed by a blog administrator.
Kommentarar som ovanstående är beklagliga. Bör tas bort Jimmy.
Post a Comment
<< Home