Expo har upptäckt fotbollen

Den som roas av tidningen Expo har haft en tråkig sommar. Inte nog med att tidningen var undermålig med en dålig utgivningstakt redan innan grundaren Stieg Larssons död, både kvalitén och materialet har nu sjunkit ytterligare. För att inte tala om deras hemsida, man kan nästa tro att Expo själva har glömt bort at man har den.

Men så kom då ett tjockt jubileumsnummer på 88 sidor i brevlådan i veckan (Expo menar att man fyller tio år i år, detta trots att man inte räknar tidningen två första nummer. Det första nummret kom1994 och inte 1995 som Expos officella version säger). Då kunde man anta att den totala passiviteten de senaste månaderna kunde förklaras med att man lagt ner extra mycket arbete på detta nummer. Så kan emellertid inte vara fallet.

Det nya numret av Expo är inte bara undermålig i jämförelse med seriös journalistik, den är till och med undermålig med Expos mått mätt. Det säger en del. Det verkar faktiskt som man inte kan komma på något att skriva om eller speciellt många att hänga ut numera när Larssons gestalt inte sitter och röker på redaktionen längre. Det är det enda sättet att förklara det imponerande ointressanta material man fyllt denna skapelse med.

Fast det kanske är så när man finner en ny plats i tillvaron. Det verkar nämligen som lantisarna på Exporedaktionen fått nya intressen under sommaren. Man har upptäckt stockholmsfotbollen! Faktum är att man fyllt inte mindre än 24 sidor av det nya nummret av tidningen med artiklar om fotboll i allmänhet och läktarkultur i synnerhet. Riktigt vad detta skulle ha med politik att göra framgår aldrig. Förvisso slängs ordet ”främlingsfientlig” och ”rasist” in här och där, men artiklarna handlar inte mer om politik för det.

Nu skulle ju Expo inte vara Expo om man inte utförde även detta undermåligt. Exporedaktionen har försökt att förklara detta fotbollsfenomen och slänger in en och annan fackterm mellan varven, men det ger bara ett obildat intryck. Det blir lite som om en nyanländ analfabet från Sudan skall försöka beskriva ett högskoleprov, lite ostrukturerat för att vara riktigt snäll.

Tider går och allt förändras, det verkar som våra favoriter inte längre ser politik som det viktigaste här i världen. Själv kan jag inte vänta på nästa nummer. Hoppas att de då behandlar stockholmshårdrocken eller något av de många museum som finns i stan.