En avundsjuk Funebo?

Den svenska nationalismens svar på Papphammar, Tommy Funebo, försöker i dag med ännu av sina otaliga provokationer mot min person på hans blogg. Sedan ha blivit utjagad av först SD och sedan SPI så bedriver han numera, tillsammans med en kamrat som är mest känd för sina sexualbrott, mest personliga hatkampanjer mot en ganska lång rad nuvarande och tidigare Sverigedemokrater. Nu brukar jag ju inte bry mig nämnvärt om sådant folk, men i och med att jag ändå har ganska gott om tid just nu och är på ett bra humör så kan jag väl göra ett undantag i dag då.

Jag räknar till inte mindre än sju uppenbara lögner (eller faktafel beroende på om man anser att Funebo ljuger eller bara saknar kunskap), det är imponerande till och med för en människa med en sådan meritlista som Funebo har att få in på en sådan liten text. I allt från utbildning till enkla journalistiska begrepp så fumlar Funebo till det. Roligast är nog kanske att Funebo i ett försök att räkna hur många skrifter jag skrivit får han siffran åtta till att bli två. Fast det kanske inte är så konstigt heller då Funebo skriver att skriften Nationalism I Ett Land ” spreds i liten upplaga år 2000 av dåvarande partiorganisatören Tor Paulsson”, i själva verket har båda upplagorna (på vardera 200 exemplar) sålt slut sedan länge. Kanske är det just att Funebo mycket väl redan känner till detta som han räknar så galet?

När vi ändå har tagit upp Funebo så kan man väl påtala att Tommy Funbo beskriver sig själv så här på sin blogg; ” Funebo är Sveriges ledande antirasist - den ende person som fått omslaget på två nr av Expo”. Nu vet vi ju att Tommy gillar att se sig själv, så att han skulle vara stolt över något sådant är ju i sig intressant, men det är också talande att en sådan självutnämnd politisk talang som Funebo inte ens känner igen Jean-Marie Le Pen.