Junilistan på spelplanen

- Det kan gå lika illa som 1991, sa en kamrat till mig.
-Det kan gå värre än så, svarade jag. För den som inte minns 1991 så kan den valrörelsen sammanfattas i att ju mer SD jobbade, ju fler röster fick Ny Demokrati. SD hade knappast nått riksdagen även utan NyD 1991, men onekligen hade man fått betydligt fler röster än de man fick.

Feministiskt Initsiativ beöver inte någon nationalist bry sig om speciellt. De tar knappast våra röster, de som röstar på dem är långt bortom all räddning SD kan ge. Däremot kommer de att ta upp mycket utrymme som annars till del skulle kunnat nås av SD. Med Junilistan är det verkligen inte samma sak. Man skall, inte minst i politiken och inte minst vi SD:are, passa sig för att ta ut segrar i förskott. Men man kan ändå säga att SD:s nya partiledning verkade bara ha att gå vägen fram för att lyckas med löfterna om riksdagen 2006. Nu är det hela ett betydligt mer osäkert spel, detta även om man också lyckas med alla delmål man satt upp.

Nej, SD och Junilistan delar inte många åsikter. Men de delar nog väljare i den kategorin som tappat tron på etablissemanget och vill skicka en signal med sin röst. De som är villiga att göra det är nog mer villiga att lägga sin röst på SD än andra väljargrupper. Trots att Nils Lundgren och Junilistan i alla definitioner måste anses vara en del av etbalissemanget så kommer inte alla att se det till valdagen. Jag vågar redan nu säga att de som röstar på SD i riksdagsvalet 2006 måste göra det av en större politisk övertygelse än att bara viljan att protestera. Att det kommer röra sig av människor som är, i någon mening, nationalister alltså.

Nils Lundgrens plan att nå riksdagen är enkel, så pass enkel att den prövats förut faktiskt. Detta 1998 av Ian Wachtmeister Det Nya Partiet. Taktiken går i grunden ut på att ha en hemsida, en skivmaskin och en fax att faxa iväg pressmeddelanden på. Det räckte inte för Ian 1998, taktiken funkar nämligen inte om media lägger locket på. Ian hade lite egna åsikter, locket på av media alltså. Nils och hans lista är inte farlig för någon, och du funkar taktiken alldeles utmärkt. Tror ni inte på mig? Förklara då EU-valet 2004.

Nej, varken Lundgren eller Junilistan är speciellt farlig för någon, mer än SD då. Allra minst för Socialdemokraterna skulle jag gissa på. Att ha ett lungn och stilla parti som Junilistan med en partiledare som Lundgren som stödparti är nog snarare Göran Perssons våta dröm. Detta efter att både Vänstern och Miljöpartiet har haft lite för mycket egna åsikter och väl mycket bråk kring sig under den gånga den mandatperioden. En mer anspråkslös, och åsiktslös, person än Nils Lundgren att samarbeta med istället för dessa rödgröna kan nog Persson knappast tänka sig.

- Kan man inte få den man älskar får man älska den man får, så sa Göran Persson strax innan förra riksdagsvalet då Centern förklarade att de inte ville vara stödparti åt Socialdemokraterna. Då fick Persson välja Vänstern och Miljöpartiet. Denna gång kan han faktiskt få den han älskar.

Junilistans väg till riksdagen tycks ligga öppen, och det är inte helt omöjligt att det sker på vår bekostnad, ännu en gång så att säga. I vissa skeden upprepar sig historien sig självt tydligt, det är bara ansikterna som byts ut. Till helgen får vi se om vi även får ett Sjukvårdsparti som ställer upp 2006, det finns alltså anledning att återkomma i ämnet.