Märklig rapport om SD

Sverige har ett märkligt politiskt klimat, kanske är det då inte konstigt att en rapport om ett så pass märkligt parti blir just .....märklig? Märkligt är också att rapporten är ett beställningsjobb från myndigheten Migrationsverket som alltså ser det som sin sak att lägga sig i den svenska partipolitiken. Trots alla dessa förutsättningar så är rapporten uppseväckande märklig för de med insyn i det som skall behandlas, det vill säga SD:s kommunpolitik 2002 till 2006 under titeln Sverigedemokraterna i de svenska kommunerna 2002–2006 - En studie av politisk aktivitet, strategi och mobilisering.

Utan tvekan vilar Expos skugga tungt över arbetet. Således tycker inte skribenterna att Stieg Larssons konspirationsteorier om SD:s fascistiska förflutna ens behöver förklaras. Tvärtom för man konspirationsteorin flera steg längre och menar att SD tidigare talat om raser och varit uttalat antisemitiskt, någonting som inte ens Larsson vågade göra. Rimligen så frågar man sig var källorna till sådana uppgifter kommer ifrån. Frågan är givetvis meningslös, några källor till sådana uppgifter finns inte.

Utan tvekan får dock dagens ledning ta på sig ett stort ansvar i att det blivit just så. Många av dem i ledningen har ju spritt myten om att det skulle vara en så offantlig stor skillnad på SD idag och SD typ 1991. I själva verket har ju politiken i de politiska styrdokumenten knappt förändrats alls (även om retoriken idag snarare är statsnationalistisk än något annat). För om nu någonting har förändrats totalt så måste det ju ha funnits något innan förändringen också. Har har man helt enkelt skjutit sig själva i foten genom att själva grovt smutskasta och ljuga om partiets historia. Den som gräver en grop...

I fokus står emellertid kommunpolitiken, och även om även denna del i rapporten har sina fel och brister så är arbetet omfattande och i stora delar nyskapande. Jag kan inte ha en åsikt om allt politiskt kommunarbete och varje lokal situation även om jag under mina sista år i SD var kommunpolitiskt ansvarig. Däremot har jag ju haft en bra insyn i Trollhättan där jag själv satt i fullmäktige i två år.

Skribenterna tycks vara anmärkningsvärt dåligt insatta i kommunpolitiska detaljer. Bland annat skriver de att det skulle ligga "utanför kommunens kompetensområde" att verka för en veterinär och fler bankomater i Trollhättan trots att kommunen som aktör givetvis kan föra en offensiv politik i sådana frågor och underlätta för nyetablering. I samma andetag skriver de att SD i Trollhättan skulle lagt en motion om att införa något som redan fanns, det är en sanning med modifikation. Ja, på papperet fanns det redan en verksamhet som skulle underlätta repatriering av utlänningar i kommunen, någon verksamhet hade dock inte bedrivits på många år och det fanns inte ens en projektansvarig för verksamheten. Väl medvetna om detta så motionerade vi om att bygga upp denna verksamhet igen. Skribenterna ger, medvetet eller omedvetet, intrycket av att vi inte skulle ha vetat om detta när jag skrev motionen.
Intresserar sig rapportskrivarna för politisk orutin borde man istället berättat om den gången Kristdemokraternas gruppledare och riksdagskandidat Pernilla Gunther i en debatt tyckte att jag var okunnig när jag informerade henne om det faktum att kommunallagen står över informella överrenskommelser gjorda mellan fullmäktiges gruppledare. (Detta tillfälle visades också i SVT-dokumentären Votering Begärd, dock utan att bakgrunden förklarades för tittarna). Om Folkpartiets gruppledare och riksdagskandidat Dan Möllengård och hans politiska oförmåga skulle man kunna skriva mycket (vilket också Weine Berg skrev om i SD-Kuriren), dock vill man inte visa upp denna bild i Migrationsverkets rapport om SD, jag tror jag vet varför.

Nu är det ju trots allt inte alltid man, nu mera i alla fall, nämns i så pass spektakulära sammanhang, så jag får väl sträcka lite på mig och citera några av de rader där jag själv och mitt kommunpolitiska arbete i Trollhättan diskuteras i ganska vänliga ordalag i rapporten; "De två första representanterna försvann dock från valsedlarna i valet 2002 (sakfel, min anm) och det var två nya personer som fick ta plats i fullmäktige – de numera ur SD uteslutna Jimmy Windeskog och Gorm Lind. Dessa var, enligt Säfström (Olle Säfström, kommunfullmäktiges ordförande i Trollhättan, min anm), ett slags »cellbildare« och Windeskog var »importerad« för den uppgift som han nu med emfas skulle genomföra, nämligen att synliggöra SD i fullmäktige. Detta hade de tidigare långt mer passiva representanterna inte lyckats med. (...) Därtill har det varit många hetsiga diskussioner i fullmäktige. Sedan hösten 2004 har allt blivit lugnare. Detta som en följd av att Windeskog blev utesluten ur SD (...). Windeskogs ersättare, en man i 75-årsåldern, har hittills inte gjort något annat än att lägga den tidigare nämnda motionen om en patientombudsman för tandvård. Den fram till mars 2006 kvarvarande Gorm Lind räcker, enligt Säfström »inte riktigt till intellektuellt «. Windeskog däremot, »han var farlig, han var duktig på att argumentera, duktig på att föra debatt«."

Slutsatsen är dock att rapporten innehåller för mycket sakfel och missuppfattningar för att kunna tas riktigt seriöst (till exempel känner man inte ens till att det var Tor Paulsson som bildade ND, vilket ju i sig är en detalj men en ganska väsäntlig sådan när man skall förklara relationen mellan SD och ND under dessa år). Framför allt hade jag ju sett att man tagit historiedelen på mer allvar och att man sett till att använda sig av just SD själva som källor, något som i princip inte finns alls på de 205 sidorna.