Internutbildningen ett problem inom SSU

Trots en imponerande förmåga att ljuga till sig betydligt mer skattepengar än man har rätt till för att finansiera sin verksamhet med, inte sällan genom att grovt överdriva sitt medlemsantal, så har SSU uppenbara problem att använda miljonerna på ett effektivt sätt. Interna fester och resor till kravaller och extremister utomlands till trots, ser vi till den internutbildning man ger sina medlemmar (de som finns alltså) så tycks inga pengar i världen kunna höja det interna kunnandet.

I Helsingborg, alltså där i den skånska myllan där marxism och osminkad antidemokrati växer som bästa inom SSU, finns det en liten tapper fotsoldat som tagit det som sin politiska livsuppgift att fixera kring min person. Ofta med direkta personangrepp men inte så sällan försöker han också med politiska resonemang, bara för att hindras av det fakstum att han inte riktigt känner till och behärskar ens de enklaste politiska resonemangen. Fixeringen har förmodligen flera orsaker. Men en av orsakerna är onekligen att han räknar med att en sådan gärning skall ge uppmärksamhet inom SSU och med detta kanske kunna leda till högre poster i framtiden. Väl så. Åtminstone tidigare så har jag ju mellan varven varit en förhållandevis uppmärksammad nationalist. Att man sålunda angripit mig i hopp om att på så sätt får uppmärksamhet, både i media och i sitt eget parti, är alltså inget nytt för mig.

Det mest kända exemplet på detta är förmodligen folkpartisten Dan Möllengård. Den som känner till Möllengård, hans kamp mot mig och SD samt hans riksdagssatsning 2002 (den fortsätter i år, dock verkar det svårare för honom att få samma uppmärksamhet som tidigare) känner också till att politik inte riktigt var hans starka sida. Förutom offentliga debattförluster, stärkta siffror för SD som direkt kunde knytas till hans person (SD fick mer än 8 % av rösterna av hans grannar vid hans vallokal i Trollhättan 2002) så var nog det mest typiska för honom att inte heller han kunde föra sig politiskt utan stora problem. Under min tid i Trollhättans fullmäktige blev det direkt pinsamt många gånger, han kunde inte ens författa motioner (fullmäktige vägrade behandla många av dem då han inte kände till att en motion kräver en att-sats) och bollade ofta med siffror och argument som han helt enkelt inte visste vad de innebar utan såg det som ett sätt vinna enkla poäng. Något utdelning kom inte. Möllengård påminner mycket om denna tappra fotsoldat i Helsingborg (den största skillnaden är dock att Möllengård faktiskt hade ett visst stöd i sin egen lokalavdelning och slapp bli mätt på att som tröst placeras på meningslösa platser längst nere på valsedlar), det tycks märkvärdigt svårt att argumentera på ett civiliserat sätt och kolla upp fakta innan man försöker använda sig av begrepp.

En full beskrivning av alla klavertramp och personangrepp kräver förmodligen vid detta lag en kortare bok. Dock skall jag ta upp två av de senaste som stått ut, dels för att de är roliga och dels för att de är så talande.
Begreppet antisemitism ses av de flesta pålästa människor som ett uttryck för missaktning för folkgruppen judar. Undantag förekommer givetvis. Några vill se det som alla fomer av kritik av staten Israel agerande, ännu några vill se det som allt staten Israel känner obehag inför. Inom SSU går man tydligen ännu längre, där räcker det tydligen att någon skall påtala att judar är judar för att detta skall vara antisemitism. På Engelbrekt i år gick NDU:s demonstration förbi Bonnierkoncernens imponerande byggnad i Stockholm. Familjen Bonnier, som äger stora delar av svensk massmedia (en koncentration som även socialdemokraterna ibland vänder sig emot) är en stolt och framgångrik familj av judiskt börd. En bakgrund som man inte skäms för utan snarare känner vörnad inför. Bra så, alla folk skall vara stolta för vad man är. Men när NDUs hemsida berättat att tåget gått förbi Bonnierfamiljens lysande skapelse så förklarar alltså denna ambitiöse SSU-are detta för "antisemitism". Man får verkligen fråga sig vad det är för tolerans och kunskap man lär ut inom SSU när det är "antisemitism" att ens notera deras arv. Frågan som uppstår blir ju givetvis; vill/tror/känner SSU att Bonnier skall skämmas för sitt ursprung?

Vidare så påstås att jag skulle låta mig intervjuas av en nazisttidning. Så har inte skett än, jag har aldrig fått den frågan. Om så skulle ske så kanske jag skulle ställa upp, sedan jag uteslöts ur SD så har jag haft som princip att ställa upp i alla sammanhang. Således skulle en intervju i en nazistisk tidning eller en annan form av antidemokratisk press som till exempel Expo inte vara helt omöjlig. Hur som helst är frågan mest av akademiskt värde, varken någon nazisttidning eller Expo visat något intresse av detta.
Det SSU vill peka ut som "nazistiskt" i detta fall är hemsidan www.nationell.nu. En tidning som aldrig bekännt sig till någon form av nationalsocialism (eller hitlerism för den delen) eller haft någon medarbetare som gjort detta. Detta reser frågan, behöver det ens finns någon form av politiskt grund för SSU att använda sig av politiska definitioner - eller är det helt enkelt så att det helt enkelt är en del av utbildningen av lära sig att enbart använda sig av ideologiska definitioner som skällsord eller komlimanger? Om så är fallet så fungerar utbildningen, i alla fall på detta område, utmärkt. Det skulle också förklara varför man envisas med att använda ord som högerextremism på nästan alla platser utom där det vore vetenskapligt korrekt.

Om så inte är fallet, det vill säga att man faktiskt försöker förmedla kunskap till sina medlemmar - ja då är misslyckandet lika komplett som den socialdemokratiska flyktingpolitiken. Och nu, när socialdemokraterna och SSU fortfarande tycker att man behöver kraftsamla över hela landet varje 1 maj för att protestera och demonstera mot sin egen politik, är är det väl det som förefaller mest rimligt.