Ny ordförande i det döda ungdomsförbundet

"SD har inget ungdomsförbund längre", det är inte svårt att finna den åsikten hos aktiva Sverigedemokrater (jodå, det finns sådana fortfarande). Från att ha haft ett ungdomsförbund som varit ledande politiskt och ideologiskt så är SDU idag inget annat än ett värdelöst namn på ett papper. Man har färre än 100 betalande medlemmar, lockar kring 10 personer till sina riksårsmöten och har förutom en årlig resa till Estland inga aktiviteter alls längre, ingen tidningsutgivning, inte ens en hemsida som man kan uppdatera (om man nu hade haft något att uppdatera den med).

Att en sådan meningslös varelse, som inte klarar av att vinna något på SD:s nuvarande framgångar, ens bryr sig om byta "ordförande" kan verka lustigt - men i en tid då det verkar Martin Kinnunens sambo inte bara håller på att slå sönder hans trovärdighet utan hela partiets så kan det ju vara på sin plats med ett nytt namn även om det i realiteten givetvis inte betyder någonting.

Som tidigare ordförande i SDU kan jag bara önska Erik lycka till. Jag skall dock väcka frågan om inte hans SDU borde byta namn, mest för att det SDU som var så drivande med aktivism och ideologi tidigare inte skall behövas sammankopplas med dagens ledar- och folklösa eka.

Och ett namnbyte skulle ju dessutom ge illusionen av att något händer, för en kort stund i alla fall.

Ett steg framåt - tre tillbaka

Ett år efter valet 2006 kan det vara på plats att göra en första utvärdering av mandatperioden när det gäller det alltid lika omtalade Sverigedemokraterna. En fjärdedel av mandatperioden har gått och SD gjorde samma sak 2003, då hade man en Kommunpolitisk Sektion som plockade fram SD:s alla motioner och ställde dem i relation till hur många som laggts av de andra partierna ute i kommunerna. Redan då gick nämligen versen i media att SD inte använde sina mandat. Undersökningen talade sitt egna språk, SD stod ensamma för c:a 40 % av alla motioner i de kommuner man satt i och var det mest aktiva partiet i svensk kommunpolitik (http://www.sverigedemokraterna.net/nyhet.php?action=fullnews&showcomments=1&id=37)

Idag saknar SD en kommunpolitisk sektion och den kommunpolitiske ansvarige har förklarat att han egentligen har speciellt stort kunnande eller intresse för just detta uppdrag. Detta har satt sina spår onekligen. 2007 har SD varit helt passiva vad det gäller motioner i imponerade 73 av de 144 kommuner där man vann representation 2006. Och i få kommuner kan man prata om en verkligen aktiv politik, även om lysande exempel givetvis finns. Rent politiskt har det tidigare sagts att SD får mer stöd olika undersökningar i media så verkar själva politiken bli mindre och mindre intressant för de i partiet som har inflytande på den. Detta är alltså bara ett av alla exempel på att även om SD samtidigt går framåt i sympati så tar man samtidigt steg på steg bakåt vad det gäller politiken.

SD och partiledningen har ibland sagt att partiets svårigheter att använda sin kommunmandat hör samman med att man saknar ett kommunpolitiskt handelsprogram, detta är dock en sanning med modifikation. Redan 2004 lämnade en grupp SD-politiker in ett omfattade arbete i form en motion för att denna skulle behandlas av partiets årsmöte. Det var ett förslag på ett kommunpolitiskt handlingsprogram som skulle ut på remiss hos medlemmarna. Vad hände? Ingenting tyvärr. Det berodde inte på programmet i sig utan på att partisekreteraren bröt mot partiets stadgar och inte la fram det för medlemmarna. Idag 2007 har det fortfarande inte presenterats för medlemmarna.

Orutin kan vara illa i lokalpolitiken precis som Jimmie Åkesson brukar säga, ren apati är dock en annan femma.