Profetian om SD i Trollhättan sprack

För två år sedan sades det att det var omöjligt att SD i Trollhättan skulle få mindre än fyra mandat, än mer troligt var att man skulle få sex mandat eller mer.

Nåja, nu blev det i alla fall ett mandat, vilket under förutsättningarna får sägas vara en tämligen stark insats.

Snacka om praktfiasko!

Även om jag visste att ND inte skulle ta mandat i Borlänge i år så blev jag lite förvånad över det praktfiasko som vi gjorde. Trots konkurens av SD så borde det inte ha slutat riktigt så illa som det faktiskt gjorde. Det är dock inte så svårt att hitta förklaringar till detta. Dessa få punkter visar lite hur döfött projektet var.

- Jag ville inte ställa upp mot SD i lokalvalet, dock hade SD ingen lista när idén om att ställa upp i Borlänge kom från partiledningen.
- Jag själv ställde kravet att jag inte skulle ha något alls med det organisatoriska arbetet att göra, det blev dubbelt olyckligt då han som skulle sköta den biten flyttade från kommunen innan valkampanjen drog igång.
- Media har totalt blundat för oss. Inte ens när vi drog den största publiken, även om en stor del var motståndare, något parti hade haft på ett torgmöte i stan (Per Nuder talade några hundra meter från oss och hade inte en tiondel av våra åhörare) så skrev man ett mellanslag om detta möte i pressen.
- Konkurrensen från SD och inte minst deras massutskick.
- Den enda publicitet ND fick i media var kring min person och den pinsama händelsen i samband med en kamrats svensexa (eller "sexsexa" som vissa säger).

En viktig personlig kvalitet är att man måste klara av att ta motgångar, och snacka om motgång detta var! En riktigt pinsam sorti från politiken för mig utan tvivel.

I väntans tider....

Nu finns det inget mer kvar att göra, nu är det bara att hålla tummarna. Massor nya Sverigevänliga kommunmandat är att vänta, de första landstingsmandaten och kanske, kanske till och med riksdagsmandat.

Det kommer att bli en intressant valkväll och eventuellt en som vi kommer att minnas i hela våra liv.

Lycka till imorgon SD

Mitt eget parti, Nationaldemokraterna, kommer framför allt att hålla ögon på de kommunala siffrorna. Det partiet som förras året uteslöt mig, Sverigedemokraterna, å sin sidan kan faktiskt ha en chans på riksdagen.

För mig var medlemsskapet i ND en form av befrielse, och jag har inte haft samma situation som så många av mina vänner i SD har- det vill säga upplevelsen att man faktiskt är djupt skeptisk till den egna politiska retoriken och rent ideologiskt kan se att det finns andra partier och organisationer som är mer ideoligiskt ledande. Jag saknar inte speciellt mycket.

Dock är jag avundsjuk på att jag inte är SDare på söndag. SD står faktiskt i begrepp att göra något unikt och kanske helt måla om Sveriges politiska karta. Då kan det vara svårt att minnas SDs alla fel och brister.

Jag ber givetvis alla att rösta Svenskt, det vill säga en röst på ND - det är en röst som märks. Dock kommer ju väldigt många att rösta på SD trots allt, så i kampen mot etablissemanget är det bara att hälsa alla mina forna partikamrater lycka till på söndag.


Det finns en nationalistisk strof som går så här:

"En droppe i havet kallade de oss förr, nu står vi här och knackar på
deras dörr".

Den dagen är här i morgon - nu skall det mycket till att stoppa vår rörelse! ProPatria, i morgon skall till och med en Anders Klarström kunna kosta på sig ett leende för allt arbete han har gjort. Tanken på på gång att realiseras!