SD och den kulturella okunskapen

Den som är med i Sverigedemokraterna vet att man numera egentligen har någon form av internutbildning, den som har hört ledande företrädare uttala sig i media vet att man är i desperat behov av just internutbildning. Det tydligaste exemplet brukar vara Jonas Åkerlund, vice ordförande i SD och presstalesman. För ett parti som kallar sin version av statsnationalism för "kulturnationalism" borde man egentligen kunna kräva att man kan presentera ett program i kulturfrågor. Detta kan inte SD, men nog kan man väl i alla fall begära att ledande företrädare vet vad kultur är? Inte i fallet Jonas Åkerlund. Han har i media sagt att det är omöjligt att definera vad kultur är.

Det program TV 4 sände om SD i veckan gav svaret att Åkerlund inte är ensam i sin kulturella okunskap. Både partistyrelseledamoten Margareta Sandstedt och Roger Hedlund som är sammankallande i valberedningen fick denna enkla och rimliga fråga. De gjorde inte bort sig lika fullt som Åkerlund brukar göra, de försökte i alla fall förklara vad kultur är - inte förneka att detta går som Åkerlund. Däremot så har jag hört djupa suckar från många Sverigedemokraterna när de beskriver hur de upplevde hur Sandstedt och Hedlund stakade sig och talade svepande om midsommar och surströmming. Sådana företeelser i all ära, men det är verkligen inte mycket att bygga en kultur eller ens ett parti på.

I fallet Hedlund är detta särskilt allvarligt, han har ju haft en del politisk utbildning i SD och SDU och således borde kunna svara på en sådan enkel fråga som vad kultur är, om han inte helt struntat i utbildningen. Det är ganska enkelt att hänvisa till Julian Huxleys vetenskapliga definition om att kultur är ett samspel mellan artefakter, socifakter och mentifakter. Det behöver man ingen doktorsexamen för att lära sig detta resonemang.

På många punkter så har SD givetvis gått framåt under de senaste åren, på vissa har man stått stilla och på andra har man gått väldigt långt tillbaka. Oroväckande är att det just är på ämnen som politik och utbildning man helt enkelt trevar i mörkret.

Vill man kunna påverka riktigt i framtiden så är det nog så att man måste ta dessa frågor på allvar - om intresse finns alltså. Vissa i SD är nog egentligen mer intresserade av att synas, kamratskap och en och annan titel. Om så är fallet så är onekligen SD idag helt perfekta.

De som söker ett parti som värnar svenskar och svenskars kultur ser dock på SD med lite mer skeptis.