Att kasta in handduken
I går meddelade SD:s distriktsordförande i Östergötland, Adam Linnerheim, att han med omedelbar verkan lämnar sina uppdrag i partiet. Av det inte alltför tydliga meddelandet kan man eventuellt också utläsa att han lämnar partiet. Den rullstolsbundne Linnerheim har trakasserats och hotats av ”antirasister” från extremvänstern under en lång tid. Det hela kulminerade i måndags då antidemokrater satta en yxa i dörren på Linnerheims lägenhet i Linköping.
Att öppet vara en nationalistisk politiker i dagens Sverige är ingen dans på rosor. Hot och trakasserier tillhör vardagen. Detta behöver inte vara det värsta, förtal och utfrysning kan också pröva den mest övertygade aktivisten. Vissa drabbas också av ett rått och omaskerat våld. Jag själv har lyckligtvis aldrig fått en yxa satt i min dörr, däremot stenar igenom fönster under natten, ett antal hjärnskakningar samt brutna fingrar och blödande sår. Jag tror således att jag har en ganska bra bild av det Linnerheim gått igenom.
Ingen politiker, eller annan människa, skall behöva uppleva sådana här saker bara för sin demokratiska åsiktisk skull. Men man måste också vara pragmatisk, det tillhör som sagt riskerna med att vara öppen nationalist i dag, det är något man måste vara medveten om innan man tar på sig stora och omfattande arbetsuppgifter. Speciellt när det rör sig om offentliga sådana.
Detta ställer också ett krav på nationalistiska organisationer när man tillsätter poster. Att mer eller mindre övertala folk att ta offentliga uppdrag två veckor innan valet är oansvarligt om denna person inte är medveten om vad denna ger sig in på och organisationen inte tror att personen klarar av detta. I SD:s fall har det efter valet i några fall visat sig att det inte behövts speciellt mycket för att få en SD:are att lämna sina uppdrag i kommun och i partiet. Detta är katastrof, det är bättre att inte ställa upp alls än att lura in människor till varje pris i försök att visa sig så stora som möjligt med så många listor som möjligt. Det är alltså inte helt oförtjänt att SD dragit på sig ett rykte i media av något av de tomma stolarnas parti.
På vänstersidor jublar man efter Linnerheims beslut, givetvis. De får svart på vitt att deras taktik fungerar och i det skenet så är det givetvis bara en fråga om tid innan nästa person attackeras på samma sätt. Har man vind i seglen så har man. I detta perspektiv har Linnerhiem inte bara dragit fokus från sig själv, han har också satt fokus på andra SD:are. För varje SD:are som ger vilka för denna terror så är nästa attack mot en SD:are ännu närmare. Det förstår vem som helst.
Det har sagts att det största problemet med ondska inte är de onda människorna i sig utan de goda människornas tystnad och pasivitet. Det är sant, dit räknas också de som ger vika för våld och hot.
Jag själv har träffat Linnerhiem många gånger, han är en nationalist som varit aktiv i nationalistiska grupper i många år. Jag kan omöjligt tro att han omprövat sin politiska uppfattning, han har skrämts till tystnad också. Ännu en i raden. Man kan då förutsätta att Linnerheim av hela sitt hjärta vill att SD:s verksamhet skall fortgå och växa, att andra nu skall utföra det han inte längre vill eller vågar.
Det kan framstå som cyniskt, men frågan till Adam måste ändå ställas så här efter att han kastat in handduken; Om inte du är villig att utföra detta arbete – vem skall då göra det?
Att öppet vara en nationalistisk politiker i dagens Sverige är ingen dans på rosor. Hot och trakasserier tillhör vardagen. Detta behöver inte vara det värsta, förtal och utfrysning kan också pröva den mest övertygade aktivisten. Vissa drabbas också av ett rått och omaskerat våld. Jag själv har lyckligtvis aldrig fått en yxa satt i min dörr, däremot stenar igenom fönster under natten, ett antal hjärnskakningar samt brutna fingrar och blödande sår. Jag tror således att jag har en ganska bra bild av det Linnerheim gått igenom.
Ingen politiker, eller annan människa, skall behöva uppleva sådana här saker bara för sin demokratiska åsiktisk skull. Men man måste också vara pragmatisk, det tillhör som sagt riskerna med att vara öppen nationalist i dag, det är något man måste vara medveten om innan man tar på sig stora och omfattande arbetsuppgifter. Speciellt när det rör sig om offentliga sådana.
Detta ställer också ett krav på nationalistiska organisationer när man tillsätter poster. Att mer eller mindre övertala folk att ta offentliga uppdrag två veckor innan valet är oansvarligt om denna person inte är medveten om vad denna ger sig in på och organisationen inte tror att personen klarar av detta. I SD:s fall har det efter valet i några fall visat sig att det inte behövts speciellt mycket för att få en SD:are att lämna sina uppdrag i kommun och i partiet. Detta är katastrof, det är bättre att inte ställa upp alls än att lura in människor till varje pris i försök att visa sig så stora som möjligt med så många listor som möjligt. Det är alltså inte helt oförtjänt att SD dragit på sig ett rykte i media av något av de tomma stolarnas parti.
På vänstersidor jublar man efter Linnerheims beslut, givetvis. De får svart på vitt att deras taktik fungerar och i det skenet så är det givetvis bara en fråga om tid innan nästa person attackeras på samma sätt. Har man vind i seglen så har man. I detta perspektiv har Linnerhiem inte bara dragit fokus från sig själv, han har också satt fokus på andra SD:are. För varje SD:are som ger vilka för denna terror så är nästa attack mot en SD:are ännu närmare. Det förstår vem som helst.
Det har sagts att det största problemet med ondska inte är de onda människorna i sig utan de goda människornas tystnad och pasivitet. Det är sant, dit räknas också de som ger vika för våld och hot.
Jag själv har träffat Linnerhiem många gånger, han är en nationalist som varit aktiv i nationalistiska grupper i många år. Jag kan omöjligt tro att han omprövat sin politiska uppfattning, han har skrämts till tystnad också. Ännu en i raden. Man kan då förutsätta att Linnerheim av hela sitt hjärta vill att SD:s verksamhet skall fortgå och växa, att andra nu skall utföra det han inte längre vill eller vågar.
Det kan framstå som cyniskt, men frågan till Adam måste ändå ställas så här efter att han kastat in handduken; Om inte du är villig att utföra detta arbete – vem skall då göra det?
posted by Jimmy S. Windeskog at 5:37 AM
6 Comments:
Du har aldrig varit rädd för att uttala obekväma sanningar, och du är det inte nu heller. Det du säger stämmer faktiskt på pricken. Nu skjuts våldet över på nästa person istället
Bra skriviet i ett känsligt ämnet.
Tack för berömmen.
För att understryka inläggets poäng kan man ju påpeka att denna text dök upp på Revolutionära Frontens hemsida samma kväll:
"[07018] Sverigedemokrat hoppar av
Adam Linnerheim, distriktsordförande för Sverigedemokraterna i Östergötland, hoppar av partiet samt sina politiska uppdrag med omedelbar verkan.
Anledningen till avhoppet skall, enligt honom själv, vara en rad hot mot honom.
Hoten började i somras, och så sent som i måndags fick Adam en yxa väl riktad i sin ytterdörr till sin bostad.
Vem som ligger bakom dessa hot är ännu oklart, men det är uppenbart att det är någon som ej vill se fascistiska element i sin kommun. Och det visade sig att med vissa metoder går det att motverka detta.
2007 - Året har bara börjat!"
De jävla svinen ska skämmas.
Problemet är ju att de inte har någon anledning att göra det. Media och politiker tiger ju som väggen om detta, inget fel tycks ha inträffat. Corren har gjort två korta artiklar om det inträffande, ingen av dem innehöll något som kunde liknas vid någon form av avståndstagande.
Etablissemanget har talat med sin tystnad igen. Och det kommer att bli betydligt värre innan det blir bättre.
Nästa gång slår vi tillbaka.
Mvh. Polacken
Post a Comment
<< Home