Wednesday, June 21, 2006

Man som hatar kvinnor – Expos kvinnoförakt

Samma dag som Expos grundare Tobias Hubinette grips för två mordbränder så avlossar Dagens Nyheters kulturskribent Jane Magnusson en något lättare salva mot antidemokraterna. Även om våldsmetoder ständigt följer i Expos fotspår så finns det ett mer stillsamt hat också som är mer ständigt närvarande på redaktionen, och det är deras kvinnosyn. I det senaste numret av Expo så har man temat ”Extremhögern lockar allt fler kvinnor”, på det sättet man behandlar ämnet så säger det mer om Expo än någon påhittad extremhöger.

Det är förvisso sant att det är på tok för få kvinnor inom svensk nationalism och den största orsaken till detta är att våra grupper helt enkelt inte är inbjudande nog ur deras perspektiv. Kvinnans roll är dock, i de forum jag själv varit del av, helt annorlunda än vad Expo inbillar sig. Istället för att på något sätt tryckas ner på grund av sitt kön så finns det utan tvekan en ganska lång rad kvinnor som blivit inkvoterade, man har lyfts upp just på grund av sitt kön. Missförstå mig inte, jag har arbetat tillsammans med många duktiga kvinnor under mina år som nationalist men det finns utan tvekan exempel på personer som inte hade att någon form av position om de haft ett annat kön. Att Expo hamnar så fel i sin analys beror väl på att de känner andra som de känner sig själva, kvinnliga skribenter är ju inget som Expo gärna släpper fram.

Ett annat exempel på deras kvinnosyn är att inte en enda nationalistisk kvinna intervjuas i hela numret. Det närmsta man kommer är två eller tre nya citat av SD:s tidigare vice ordförande Tina Hallgren-Bengtsson. Vi får också en påhittad intervju med ”två anonyma nationella tjejer” som bjuder på de vanliga flosklerna om hur Expo önskar att deras motståndare såg ut, givetvis tar man chansen att försöka sammanblanda ND/NDU med nazism. Ja just det, vi får också vi citat som är sex år gamla från en dåvarande distriktsordförande i SDU, Erika Borgstedt. Att låta de kvinnor och tjejer de förtalar, föraktar och framställer som helt dumma i huvudet företräda sig själva tycks aldrig ha kommit på tal på redaktionen. I deras värld är det männen som står för snacket och kvinnorna håller sig i bakgrunden.

För vad händer om kvinnor inte håller sig i bakgrunden? Jo då uppstår feminism. Detta påstår Expo på fullt allvar när de spekulerar i varför och hur ND:s kvinnogrupp NKF fungerar. Det faktum att kvinnor verkar och umgås tillsammans är ju precis samma sak som feminismen står för? Nej, men i Expos värld är det så.

Vi nationalister må haft svårt att locka kvinnor och tjejer till vår rörelse. Och även om vi blir bättre och bättre, inte minst NDU, så är det fortfarande långt kvar att gå. Däremot står en sak klar, vår kvinnosyn befinner sig i alla fall inte på samma stenåldersnivå som på Exporedaktionen.

Monday, June 19, 2006

En tvättäkta svensk?

Då Sverigedemokraterna numera har omdefinerat sin tolkning om vad och vem en svensk är så väcker VM i fotboll en fråga eller två. Den tidigare definitionern med arv och rötter och att en svensk var den som en annan såg som svensk har ersatts med statsnationalism där en människas bakgrund saknar betydelse utan nationalisteten bara sitter i språket och i yttre attribyt i uppträdandet. Att helt hänge sig till islam är alltså inget som står i konstrast mot ett svenskt kulturellt uppträdande.

För fyra år sedan, då vi såg åttondelsfinalen mellan Sverige och Senegal så satt jag bredvid Björn Söder och berikades av hans rika vokabulär när Zlatan böts in. Nu skall jag inte citera Söder, det tillåter nog inte den svenska lagstiftningen. Men i korthet gick resonemanget ut på att det var en skam att Zlatan fick spela för Sverige alls (och det var inte kopplat till hans spel på fotbollsplanen) och att det var bättre att Sverige förlorade matchen än att Zlatan avgjorde. Även om mycket har hänt i SD har inte lika mycket kring Zlatan. Även om han inte bor i Sverige så talar han korrekt svenska och har inga grova kulturella avvikelser gentemot oss svenskar. En tvättäkta svensk således enligt Söders och SD:s definition alltså, även den dagen för fyra år sedan om man skall ta människor på deras ord.

Frågan kan dock ställas, hur många av SD:s aktivister, medlemmar och väljare ser Zlatan som en svensk? Jag vet i alla fall vart jag och Nationaldemokraterna står i frågan.

Wednesday, June 07, 2006

Vad betyder ett namn?

Så sa Julia till Romeo i William Shakespeares Romeo Och Julia; ”Vad betyder ett namn?”. Samma fråga kan Sverigedemokraterna gott kosta på sig att ställa en sådan här dag då man fått slå klackarna i taket efter succéresultatet på 11.9 % i Ung Val. Svaret på frågan är – riktigt, riktigt mycket. Det må finns en och annan som vill blunda för detta faktum i våra dagar med det SD som tagit dessa 11 % är just det SD som sedan 1988 har byggt upp ett förtroende hos det svenska folket genom oräkneliga torgmöten och flygblad. Just det SD som vissa i dagens SD låssas aldrig har funnits. De senaste månadernas utflykter gör nog räknat varken från eller till, det är SD som ett politiskt begrepp som tagit röster. Dagens ledning under ett annat partinamn hade inte fått ett mätbart resultat i Ungt Val och förmodligen inte mer än ett par tusen röster. Men med ett namn som betyder något så kan man komma långt!

Även mitt nya parti Nationaldemokraterna kan kosta på sig ett par leenden. Utan en kampanj i Ung Val fick vi 2.1 % vilket var betydligt mer än massmediafavoriter som Junilistan och Feministiskt Initiativ, och bara en halv procent sämre än Kristdemokraterna. I det lilla kan detta kanske jämföras med SD:s resultat i Ungt Val 2002. Kampen fortsätter, än kan man vinna politiska röster med politik och inte bara på namn och pengar,